Så där ja....

Nu är vi helt plötsligt 4 i vår lilla familj, en riktig svennebanan-kärnfamilj.. Känns riktigt bra! Speciellt när vi har fått två så fina små tjejer!

I torsdags var vi på SÖS och skrev in oss på Sectio-avdelningen som det så fint heter. Där togs det blodprover och så fick vi träffa en hel drös med människor. Det var barnmorskan Linn, narkosläkaren Ann, en annan läkare och en väldigt trevlig sjuksköterska. De flesta klämde och kände på min mage och pratade igenom morgondagens stora event. Hur som helst kändes det bra och vi åkte därifrån förväntansfulla.

Natten spenderade jag ihop med Mollie, vi sov, eller ja, Mollie sov, jag låg och skruvade mej hela natten. Jag var skiträdd. Jag la ner det där med att sova runt fyra på natten, kollade på TV och tog sedan en dusch.

Vi åkte taxi vid sju.

Jag var luivrädd hela morgonen och mådde verkligen inte bra. Kl 9,30 kom Linn och hämtade oss."Nu är det dax"... Vi tog hissen ner till operationen, jag grät...
Satte mej på operations borddet och grät... Kurade i hop mej som en katt och grät. Ja, jag grät konstant i nästan två timmar. De var lite krångligt att få dit spinalen, det slutade med att jag fick ligga på sidan för jag fick blodtrycks fall och höll på att spy.

När jag var bedövad och hade alla sladdar på rätt plats och Christians trygga hand i min var det dax. Klockan 10,17 föddes lilla Ella. Jag fick känna på henne på en gång och sedan kunde jag titta på när de skötte om henne och Christian klippte av navelsträngen. Hon var helt fantastisk! Sedan fick jag ha henne hos mej medans de sydde i hop mej.

På uppvaket tyckte Linn att hon inte syresatte sej ordentligt så att en barnläkare kom och gav Ella lite syre. Hon piggnade snabbt till och hela familjen fick åka upp till BB tillsammans. Där stannade vi i två dygn, sedan åkte vi hem.

Så gick det till när Ella kom till oss!