I dag har vi haft en bra morgon, med det menas att vi kom i väg i tid, Loppan varken skrek eller kastade sej på golvet. Så har det varit denna vecka, alltså att Loppan har varit arg på sin mamma. När hon säger "dumma mamma" går jag sönder lite innuti, jag vet ju att hon bara menar det just då, men ändå gör det så ont.
När jag var yngre (kan hända nu med...) sa jag ofta till mina föräldrar hur dumma de var (värre saker har med säkerhet passerat mina läppar). Men jag tänkte aldrig på hur ledsna de faktiskt blev. Nu vet jag bättre, nu vet jag att alla mammor och pappor blir ledsna när deras älskade ungar skäller på dom. Nu är ju Loppan bara två år och med all säkerhet kommer "dumma mamma" vara ett kärleksfullt utryck jag ska vara tacksam om jag får höra när hon är 14 år och har ett större vokabulär....
Hur som helst var vår morgon fin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar